Förra veckan tokdissade SvD Ronnie Sandahls bok. Helt orättvist med konstiga argument som att han hade växt upp med Dr Quinn och inte Dallas. Bittra gubbjävel, det är nya tider tänkte jag och lånade boken av min kollega.
Och den var precis vad man förväntade sig. Ett Falköpingsliv som nog till stora delar utmynnar ur författarens liv. Och för oss småtöntiga småstadsbor födda 1984 är igenkännandet läskigt stort.
Jag har förresten suttit på golvet bredvid en toa forfattaren pissade i. Vi var fulla. Men han spydde inte och jag behövde inte hålla bak hans hår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Dock fick han utmärkta recensioner i DN Kultur!
Men oj vad du hade velat hålla hans hår.. Och gissa vem som fick göra det senare den natten.. mmmm I like ;-)
Skicka en kommentar