Midsommaren som aldrig kommer glömmas

Jag är stor. Jonas är liten. Jag äter på nåt. Jonas ler. Jag är full. Jonas med.

Midsommaren började vid 14:30-tiden när jag, Alex och Nisse anlände till Djurgården. Någon timma senare kom regnet och medan vi flydde in under en ek flydde våra kompanjoner in till stan och hade inte någon större lust att komma tillbaks och sätta sig i det blöta gräset. Vi tog en hutt, kastade upp våra tunga väskor på ryggarna och satte färden mot Tanto där Jens, Jonas och ett gäng människor väntade. Här fanns också ett partytält för att skydda oss mot framtida skurar.

Väl framme vid Hornstull var vi utmattade av den långa resan och Alex och jag köper en kaffe på Pressbyrån. Alex tapar dock sin och snart hade golvet i kiosken förvandlats till en sjö.

Människorna anländer, partytälltet är på plats och grillarna grillar. En burk med dipp ska förlyttas ett tiotal meter och samtidigt som Kajsa skriker "neeeej, kasta den inte" så viner 0,5-litersburken genom luften. Splash. Kvinnan har dipp över hela kroppen och folk vet inte om de ska skratta eller gråta. Jonas fick ta med henne hem till mig och byta kläder.

Sen kom regnet. Och blåsten. Partytältet blåste sönder på två sekunder och det behövdes fyra-fem personer bara för att hålla det på plats.

Sen söp vi till det, spelade brännboll och njöt av midsommaraftonskvällen.