Mitt liv är som bekant fullt av absurditeter. Här kommer dagens.
"Andreas, du har besök här nere i receptionen"
"Jaså, vem då...?!"
"Det är någon kille..."
Jag kutar ner.Där nere står alltså killen som det flörtades lite med på Sturecompagniet för några veckor sedan...
"Hej Andreas!"
"Hej..."
"Hur är det?"
"Det är bra..."
"Jo, jag har satt ihop en liten presentationsfilm av mig själv, precis som vi sa!"
"Öh... jaha..."
"Ja, jag har precis pluggat klart nu och tänkte att du kanske kunde ge skivan till några av dina kollegor."
"...okej... eh... Jag måste nog gå tillbaks nu."
"Okej, ja jag måste också gå."
"Okej... hej då..."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
*garv*
Obetalbart. Sånt händer aldrig mig. Tack och lov...
Undrar om killen känner sig dum nu, eller om han tycker samtalet gick bra... ;-)
Det värsta var att han hade tagit på sig en besöksbricka. Han räknade med andra ord kallt med att jag skulle ta med honom upp på en guidad tur i huset. Det kunde han ju tokglömma. Hehe.
Oh. Jag tänker Rupert Pupkin. "The king of comedy". Väldigt läskigt.
Skicka en kommentar