I avsnitt elva av Sladdbarn:
Andreas besöker Elgiganten för att en gång för alla fixa sladden som ska koppla ihop hans dator med tv:n. Trots att Andreas vet att produkten finns på Elgiganten vägrar personalen att medge detta och med en ond blick lämnar Davidsson kedjan för att bege sig till Siba. Där ser väggen med sladdar rejält urplockad ut men efter några minuters sökande med ljus och lyckta hittar Andreas äntligen sin efterlängtade gummiremsa! Hemåt det bär. Andreas låser upp ytterdörren, slänger allt han har i händerna och ger sig genast på tv:n! Sladden sitter! Och när datorn sedan visas kommer mycket riktigt bilden upp på tv-rutan. Åh! Andreas är nöjd. Nu kan han äntligen börja se alla sköna teveserier han laddar ner på tv:n istället för på datorns lilla pluttiga skärm. Men icke. Som om gudarna ville straffa den stackars gossen blir det helt sonika svartruta där filmen ska visas. På den bärbara datorn visas filmsnuttarna finfint, men på teveskärmen är det svart som i graven.
I dag blev jag intervjuad av en underbar liten kille från Handelshögskolan. Hans mp3inspelningsmaskin hade han dock lånat av flickvännen... Killen var sedan samtalsämnet under dagen bland alla homosar på arbetsplasten.
fredag, september 30, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar